Familjebad, igen!

Denna gång på Delfinen i Uppsala, det var naturistförenigen som hade nyårsfest med knytis.
Väldigt avslappnad och lung stämning, barnen var eld och lågor dock. Vi höll inte på att få med dem därifrån. Det spelades volleyboll, såklart, åts knytisbuffé och badades.
Det underlättar ju väldigt att kunna byta om (i det här fallet, klä av sig) tillsammans och slippa dela upp sig med barnen. Sen är det ju så att det är skönare att bada naken och slippa badkläder som är kalla, blöta och klibbar fast.
Önskar igen att det fanns fler barnfamiljer som man kunde umgås med, personerna som var där i all ära men barnens behov av jämnåriga ökar ju mer och mer.
Det verkar som mejllistan jag skapade för naturistfamiljer i trakten verkar ha övergivits. Jag får iallafall inte några svar när jag mejlar på den längre, tråkigt. Frågan är om vi skall försöka locka med några av våra textil-vänner framöver och kanske omvända dem. Det jobbiga är ju att det är lite svårt att ta upp på nåt bra sätt tycker jag. Svårt för att jag inte har nåt problem med min eller andras nakna kroppar men man vet ju inte hur de ser på det.
Hur skulle ni göra? Fråga rakt ut: "Vill ni följa med och nakenbada nån dag?"

Lika behandling?

Finns det nån mer än mig som funderat på om naturism/nudism kan påverka synen på jämställdhet?
Min tanke är att om man inte gör nån åtskillnad mellan könen i avseende på omklädningsrum och eller badkläder, kommer det att bli lättare att behandla varann lika?
Finns det nån här som vuxit upp i naturistkretsar och har nån åsikt eller erfarenhet?
Om vi skulle få växa upp i avsaknad av åtskillnad i form av olika omklädningsrum kanske vi lättare kan lära oss att skillnaden är främst (endast) fysisk. Och inget talar för att de i det ena omklädningsrummet skall tända sexuellt (endast) på de i det andra omklädningsrummet, kanske skulle det även minska den sexuella spänningen med den nakna kroppen också.
Är det möjligt att bryta ner den barriären?
Jag är väl medveten att det inte är den enda separerande behandlingen som förekommer men den är ganska konkret och lättangripen, om man vill.
Precis när jag skriver detta trillar den här posten in från en av mina favoritbloggar.
Intressant att de tar upp den rakt motsatta rörelsen, mer separation. Jag kan förstå att det kan vara skönt, som en fristad där kvinnor får vara ifred från bedömningar från män. Som vanligt går de längre än så och ställer de intressanta frågorna om inte kvinnor också bedömer varandra, jag kan iallafall känna mig bedömd av andra män så jag ser inte att mer separation löser detta.
Jag tror att vi skall försöka lösa upp den patriarkala hierarkin genom att inte göra åtskillnad mellan personer bara på grund av vad som finns där låren möts. Vi gör ju inte nån åtskillnad på grund av andra fysiska företräden, så som hårfärg, längd och så vidare.
Hoppas liksom Frida på svar om detta, även om jag knappast har så många läsare som de har.

Läs gärna min gamla post om tankeexperimentet kring det här.