Den viktiga kroppen

Jag har på sistone sett flera artiklar och rapporter om hur (framför allt) kvinnor ser på sina kroppar som skyltfönster för vem de är som personer. Det är väldigt nedslående tycker jag att ens person skall bedömas efter hur ens kropp ser ut, eller i allafall framställs. Det är ju ett faktum idag att många lever med ett fiendskap till sin och även andras nakna kroppar. Min teori är att en del av orsaken till detta är hur vi har blivid indoktrinerade från ganska späd ålder att den nakna kroppen är tabu, nåt vi inte skall visa upp och som vi skall skämmas lite för. Det har öppnat för marknadsföring som spelar på de känslorna och som i sina egna syften spär på osäkerheten inför våra kroppar och hur vi ser ut.
Genom att vi sällan får se vanliga nakna kroppar utan till stor del matas med övertränade modeller och photoshoppade bilder luras vi att tro att alla andra är perfekta och när vi ser oss själva nakna i spegeln lyser de där finnarna/födelsemärkena/ärren/valkarna än mer, ...om vi bara köper den där dyra tröjan eller de där märkesjeansen kanske vi också skulle må så bra.
Här kommer lite av det som inspirerat mig till det här inlägget.
När kvinnor ser sig själva ser de sin kropp
This is who I am
Early days of naturism Här är det mest de kvinnliga deltagarnas reaktioner jag reagerade på.
My kid is a nudist, en diskussion som till en del visar på hur tidigt våra kroppar sexualiseras. I slutet glider det över till hur män tillåts vara nöjda med sina kroppar på ett annat sätt än kvinnor.

Som avslutning vill jag fråga: Hur nakna är ni? Jag lägger till en fråga i marginalen som jag tänkte låta löpa en längre tid. Jag är en 5: a på god väg till en 6:a.