Innehållsdeklaration

Tanken, i den mån den finns, är att skriva av mig om kroppsfixering, nakenhet, självkänsla, perfektionism, reklam- och mediainflytande, jämställdhet, sexualisering och annat jag tycker om att skriva om.
Det dyker även upp diverse länkar till saker jag snubblar över.
Är tyvärr inte så frekvent uppdaterad längre, dock enstaka inlägg och scheman för hyrda bad i Uppsala.

måndag 28 februari 2011

torsdag 3 februari 2011

Naturismen och Pornografin

Har precis lyssnat på ännu ett avsnitt av The Naturist Living Show. Den här gången pratade Stephane om den moderna pornografin och hur den påverkar samhället. Han intervjuar Dr Gail Dines som skrivit boken Pornland; How porn has hijacked our sexuality.
Intervjun startar en bit in i programmet, innan dess pratar Stephane om sina egna erfarenheter av pornografi och hur den har ändrats genom åren. Från ganska milda, men fortfarande objektifierande bilder på poserande kvinnor i Playboy till dagens fetish-inriktade porr som finns åtkomlig för i stort sett vem som helst på internet. Även om hans funderingar i början är givande så är intervjun den mest intressanta delen i programmet.
Dr Dines levererar fakta från undersökningar, som att medelåldern för när pojkar kommer i kontakt med porr är 11 år, och observationer från personer som jobbar med ungdomar. En kvinna som jobbade med att undersöka offer för sexuella övergrepp berättade att inte nån av de flickor hon träffat på var orakad. Inte en enda!
Hon berättar även vidare om hur porrindustrin idag har problem att hitta på nya inriktningar och komma på nya idéer, den allmänna uppfattningen verkar vara att det är porr där aktörerna (de kvinnliga) skall likna barn så mycket som möjligt som är grejen. Lobbygrupper har jobbat för att ändra lagar som förbjudit bilder och filmer där skådisarna ser ut att vara underåriga. När de lyckats har marknaden träffats av en flodvåg med porr som skall se ut att involvera 12-åringar.
Om det bara gällde att stilla ett sovande behov hos vanliga personer att få se sina fantasier på bild så vore det väl lättare att inte bli illamående, men det som undersökningar tydligen visar är att de som konsumerar porr blir avtrubbade och söker mer och mer extrema skildringar. Män som initialt inte hade en tanke på våldtäktssex blir steg för steg mer tillvänjda med idén och behöver se hårdare och hårdare tag, rätt vad det är sitter de och runkar till filmer med kvinnor som blir brutalt penetrerade i alla kroppsöppningar. Och inte ens det vore väl så farligt, om man bortser från den hemska verklighet dessa kvinnor lever i, men Dr Dines berättar att fler och fler män komer till terapeuter och psykologer för att få hjälp med sina problem att ha sex med sin partner, de har tappat förmågan att tända på det vanliga sexet i en relation. För att överhuvudtaget kunna få en erektion måste de fokusera på bilder från sin favoritporr, detta påverkar förstås deras partners också som lär märka det och i många fall försöka anpassa sig för att duga.
Alltihop blir en intrikat väv av objektifiering, som talar om för kvinnor att de skall göra allt för att behaga män, och män som får sin bild av sex förstörd och därmed kräver mer av sina offervilliga (?) kvinnor.
En sak som är viktig att tillägga här är att det inte automatiskt är fel på en fetish bara för att den sticker ut från normen, men det är uppenbarligen inte alla som kan välja sin inriktning eller nivå på ett hälsosamt sätt. Tycker båda om BDSM? Kör på det! Gillar ni fötter? Kul! Men det är väl det som är grejen med fetisher? De skall sticka ut från normen. Normalisera inte det spännande!
I mina ögon hade inte detta nödvändigtvis så mycket med naturism att göra, även om Stephane tar upp olika kopplingar i sina frågor, dock är det ett så intressant och aktuellt ämne att jag rekommenderar alla att lyssna, naturist eller inte. Speciellt om du är förälder och vill vara lite förberedd att ta diskussionen med barnen när den kommer.

onsdag 2 februari 2011

Stjärnhimmel

Så har det hänt igen, vi har bastat. Ett blandat sällskap som i olika grad känner varandra sen tidigare. Varje gång det händer så slås jag av tanken att det blir en väldigt avslappnad och accepterande stämning. Är det den gemensamma frånvaron av kläder som gör det eller är det personer av en viss typ som vågar bryta tabut mot att vara naken inför andra? Eller så är det bara så att jag har väldigt trevliga vänner.
När mörkret hade lagt sig runt bastun och över isen så återupptäckte jag en känsla jag upplevt tidigare. Den att stå helt naken och titta upp i en svart stjärnhimmel. Jag brukar göra det när tillfälle ges, ofta ute vid sommarstugan där jag brukar gå ut på altanen efter att jag duschat. Där blir jag stående och lyssnar på tystnaden samtidigt som jag ser hela himlavalvet ovanför mig. Den här gången dryftade jag det hela med mitt sällskap och vi var nog överens om att det är en väldigt speciell känsla att stå naken inför naturen på det sättet. Känslan av att det finns inget mellan mig och hela universum. Här kanske jag skall tillägga att jag varken går igång på kristaller, valsång, aurahealing eller dylikt, tvärtom. Här är det en känsla jag pratar om, inte nån kosmisk energi som får flöda ostört tack vare avsaknad av textilier. Det är lilla, lilla jag som organism, som är synlig för hela stora universum. Det är också känslan av att det är så här vi är utvecklade, det är den här himlen som tittat ner på alla våra föregångare som nakna vandrat på savannen när vi formades till det vi är idag.
För mig finns det även en annan känsla som kanske är samma. Det är den som uppstår när man står och pratar med någon och efter att tag, eller långt efteråt inser att båda var helt nakna. Det skapar ett väldigt speciellt band tycker jag, särskilt om mötet sker över könsgränserna. Där är vi så präglade att känna lust, skam eller både-och så när mötet inträffar och ingen av känslorna infinner sig inser man hur mycket mer människa än kön vi alla är. Efter att jag delat denna känsla med någon så känner jag att vi står varann lite närmare, som vänner. Sexuell attraktion hänger inte på hurvida vi ser den andra personen naken, utan sker på ett helt annat plan.
Det är iallafall vad jag tror. Eller så tänker jag bara lite för mycket på de här sakerna.