Innehållsdeklaration

Tanken, i den mån den finns, är att skriva av mig om kroppsfixering, nakenhet, självkänsla, perfektionism, reklam- och mediainflytande, jämställdhet, sexualisering och annat jag tycker om att skriva om.
Det dyker även upp diverse länkar till saker jag snubblar över.
Är tyvärr inte så frekvent uppdaterad längre, dock enstaka inlägg och scheman för hyrda bad i Uppsala.

måndag 12 mars 2007

Reclaim the body!

Nyss kom jag att tänka på hur irriterande fel det är att reklamen har tagit den nakna kroppen från oss vanliga människor, för att ge den till de som uppfyller de svåruppnåeliga ideal som den satt upp. Samtidigt har de passat på att sexualisera nakenhet för att lättare kunna lägga till lite "nerv" till budskapet.
Vi vanliga skall se de "perfekta" kropparna och förstå att vi bör skämmas över våra egna fullt funktionsdugliga, och då menar jag alla kroppar som håller ett liv.
Inte ens i en kampanj om trafikskadade fick personerna vara "riktiga" handikappade, man tog in modeller.
Nej, det är dags för alla oss vardagsfula att resa på våra valkiga, ärriga och personliga kroppar och göra revolt!
När sommaren och värmen kommer inför vi en "nakendag" så vi dränker alla photoshoppade ideal i riktiga kroppar med personlighet. Vilka är med? Upp med en hand!

torsdag 8 mars 2007

Vad är vackert?

Vilka är det som definierar vad som är vackert? En av de första saker man får lära sig inom marknadsföring är vikten av att skapa ett behov. Enklaste sättet att få nån att känna ett behov är att skapa krav som personen inte uppfyller. Får man en normalutrustad kvinna att tro att stora bröst är ett krav för att få en bra partner (eller en partner över huvudtaget) så känner hon ett behov att förändra sin kropp eller åtmistone bilden av den. Vips kan man sälja push-up-BH, lösa inlägg eller tillomed operationer.
Hur formas våran bild av människokroppen under uppväxten? Vilka kroppar ser vi mest? Vältränade, med tuktad hårväxt (inga hårstrån nedanför ögonbrynen för kvinnor) och brunbränd slät hud. Hur många växer upp och blir precis så? Har vi inte alla ärr, födelsemärken, valkar och hängighet (eller avsaknad av nåt som "krävs") som vi efter bästa förmåga stoppar undan, pushar upp och döljer inför andra, för "Det är ju bara jag som ser såhär konstig ut".
Tänk om jag kan få låta mitt barn växa upp och se manniskokroppar i olika åldrar, former, storlekar och med olika typer av "reklaminducerade handikapp". Då kanske det blir lättare för honom att ta sin egen kropps förändring under uppväxten. Om han vet att alla tjejer inte har minst D-kupa som pekar snett uppåt och persikohy, alla killar har inte en brunbränd sexpacksmage och ett leende i samma färg som snö i strålande sol. Han kanske tillomed kan få tro att han duger oavsett hur hans skal ser ut.
Men då blir han förmodligen inte en snäll konsument så jag för nog en hopplös kamp.

Vart går mina egna gränser?

Att jag njuter av att vara utan kläder är kanske rätt uppenbart för er som läser den här bloggen men vill jag verkligen vara naken i alla situationer? När vill jag inte klä av mig, när vill jag inte att andra skall vara nakna och varför?
- Matlagning, känns inte helt rätt. Jag tänker på att steka sprättigt bacon och hår i maten, 'nuff said. Det gäller nog hela matsituationen, gå på restaurang och även att äta mat. Det sistnämnda har hänt iallafall, det var vaaaarmt den dan.
- Arbete med heta, frätande eller på annat sätt farliga vätskor. Eller rättare sagt; saker som kan sprätta, stänka, spilla eller flyga omkring och som inte är bra kombinationer med naken hud. Ingen nakensvetsning med andra ord. Däremot har jag snickrat på ett mindre tak och klippt gräsmattan utan kläder.
- Vara ensam utan kläder i en grupp med påklädda människor. Lite beorende på situationen och vilka de andra är men det känns som risken är stor att det skulle kännas obekvämt.
- Stressa runt bland en massa andra stressade, nakna människor. Tänk; naken julhandel i en (varm) storstad. Flanera, visst. Handla, funkar det med. Nu när jag tänker på det vill jag aldrig stressa runt bland andra människor, varken med eller utan kläder.
- Styrdans, inte än iallafall.
- Styrketräna. Jag vet att det i veckan var ett gym i holland som började köra nakna söndagar men jag vill ha så lite hudkontakt som möjligt med maskiner andra svettats på. Jag antar att alla har handduk att sitta på men det blir så mycket annan kroppskontakt i en styrkemaskin så det känns lite komplicerat. Löpband vore kul att testa nån gång däremot.
- I London finns en klubb som kör nakna klubbkvällar med DJ:s, barer och hela kitet. Man lämnar in alla kläder i garderoben och sen klubbar man loss som vanligt. Jag vet inte om det är nåt för mig men det kan vara för att jag inte är nån riktig klubbmänniska kanske.
- Sitta i lyx-lounge och dricka drinkar. Jag tror inte den rätta känslan skulle infinna sig. Det skall vara shyssta kläder och accessoarer för att bli helt rätt.
- Läkar- och tandläkarbesök vore nog lite störande om doktorn inte hade sin vita rock åtminstone.
Sen vet jag inte om jag kommer på så mycket mer. Nån annan?

måndag 5 mars 2007

Nakenhet i media

Ja berörde tidigare hur "fula" människor placeras och behandlas i media. Nu har jag funderat på hur nakenhet framställs i media, hur skildras det i nyhetsflödet och vilken syn på nakenhet förmedlas.
Det finns både bra och dåliga exempel, vad jag anser vara exempel på dåligt är kvällspressens krigsrubriker så fort nån (helst känd) person visat sig utan kläder. Samtidigt som de (tidningarna) vanligtvis fördömer personens ogenerade agerande så drar de sig inte för att på mittuppslaget blåsa upp suddiga paprazzi-tagna bilder av någon som ligger och solar topless då de trodde att de kunde få vara i fred i ett par timmar.
De klassificerar all nakenhet likadant, det spelar inte nån större roll om det är en blottare som söker upp och visar sig för personer som inte alls vill det eller om det är någon kändis som rör sig naken hemma eller i en miljö där det är förväntat och accepterat med nakenhet.
Detta leder till att nakenhet kopplas till att vara nånting förbjudet, konstigt och väldigt "fel". Det är ytterst sällan som den avslappnade inställningen till sin egen och andras kroppar förmedlas när det handlar om naturism och så kallad organiserad nakenhet. Betydligt vanligare är att det avvikande och, bland naturister, icke accepterade beteendet lyfts fram. Som i denna nyhet från TT som cirkulerade för nån månad sen, tack iallafall för noteringen om att händelserna var oönskade även hos de andra nakenbadarna. Annars ett lysande exempel på en rapportering som belyser att nakenhet är det avvikande och det som skall flytta på sig.
En eloge till de som skriver resereportage som detta, eller artiklar om naturism som den Unt hade under sensommaren. Där det pratas om känslan, människosynen och livsstilen mer än vad som händer om en man skulle få stånd inför de andra.
Om man hade en väldig fantasi skulle man kunna drömma ihop en konspirationsteori om hur textil- och modeindustrin underblåser kopplingen mellan nakenhet, skam och sexualitet för att kunna sälja på oss minimala tygbitar till överpris för situationer som inte alls kräver det.
Nej, jag är inte emot kläder, jag tycker om att klä mig snyggt (hurvida jag lyckas lämnar jag till andra att avgöra) men jag kan tycka att det känns lite konstlat (och obekvämt) att klä på sig kläder bara för att nakenhet skall vara så laddat.
Men så länge tidningar och andra vill kunna sälja reportage i stil med; "Så här skall du se ut i vår" och "Större bröst på 15 minuter" så lär vi inte se några kampanjer om hur man kan bli mera nöjd med det man har samtidigt som man slipper köpa en ny baddräkt med inlägg.

Jag skall försöka hålla ögonen öppna för svenska artiklar och rapporteringer och fortsätta posta i ämnet.