Går ni på klädernas marknadsföring? Alltså, nu menar jag inte marknadsföringen av kläderna utan klädernas marknadsföring av kroppen de hänger på.
Jag har testat att snabbt försöka föreställa mig hur kroppen ser ut under kläderna på personer som jag ser antingen i media eller på gatan.
Det jag kommit fram till är att det är lättare att tänka sig en kropp med födelsemärken, acne, ärr, rynkor och dylikt på människor som inte har de lyxigaste kläderna. Medan det är svårare att tänka sig såna livsmarkeringar på de som klär sig i det dyraste och mest designade. Men vad är det som säger att de skulle vara undantagna från tecken på liv. Möjligen kan de som har råd att ekipera sig i senaste snitt även ha ekonomiskt utrymme att med hjälp av modern "läkekunskap" kunna släta ut de personliga dragen på sina kroppar.
Det var bara en tanke som jag tyckte var intressant att experimentera med.
Sen vill jag bara påpeka att jag inte lägger nån negativ värdering i märken på kroppen, det gör den bara mer intressant. Jag vill iallafall inte se ut som nån annan.
Tycker ni jag svamlar? Åsikter?
Innehållsdeklaration
Tanken, i den mån den finns, är att skriva av mig om kroppsfixering, nakenhet, självkänsla, perfektionism, reklam- och mediainflytande, jämställdhet, sexualisering och annat jag tycker om att skriva om.
Det dyker även upp diverse länkar till saker jag snubblar över.
Det dyker även upp diverse länkar till saker jag snubblar över.
Är tyvärr inte så frekvent uppdaterad längre, dock enstaka inlägg och scheman för hyrda bad i Uppsala.
fredag 7 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men tanke på att dagens reklambilder ofta är hårt retuscherade och således oftast är helt utan personliga kännetecken såsom fräknar och födelsemärken så är det väl kanske lätt hänt att man tänker sig resten av kroppen utan kännetecken (om man överhuvudtaget reflekterar över saken alls).
SvaraRaderaJag kan nog inte påstå att jag går omkring och funderar på hur folk ser ut utan kläder, men jag är kanske inte så nyfiken på andra människors (människor jag inte har någon relation till) kroppar heller.
Sant, de bilder som syns i reklam har oftast väldigt lite att göra med verkligheten. Bara förfarandet att använda modeller som är mycket yngre än den tilltänkta målgruppen visar på att det är drömmar och bländverk som det handlar om.
SvaraRaderaDet jag tyckte kändes intressant var själva frågan om klädernas grad av perfekthet "smittar av sig" på vår uppfattning om resten av personen och i det här fallet kroppen. Att vi rätt snabbt bildar oss en uppfattning av folks personlighet baserat på deras kläder är ju nåt de flesta känner igen.
Vad menar du med perfekt? Kläder som är av samma märke som syns i reklamen? Kläder som sitter tajt? Jeans som hänger ner till knäna? Huruvida kläder är perfekta är ju väldigt individuellt beroende på hur man själv vill vara klädd. Jag tror, baserat på mina egna tankebanor förstås :), inte att man automatiskt tror att kroppen under är helt fri från födelsemärken (och andra typer av märken). Däremot kanske man tror att kroppen under har tvättbräda, stor och fast byst precis som i reklamen. Kläder kan ju hjälpa till att framhäva fysiska företräden. Men gäller inte det här i första hand yngre personer (återigen känner jag mig lastgammal)? Blir man inte mer cynisk med åren och inser att kläderna bara är förpackningsmaterial? Att kläderna inte säger något om hur man ser ut under?
SvaraRaderaVisst borde klädernas påverka personer som inte har fått en naturlig uppfattning om hur alla andras kroppar ser ut i en större omfattning än vad de påverkar de som sett andra nakna kroppar än de retucherade i reklamen.
SvaraRaderaMed perfekthet och rätthet menar jag den här gången att det är kläder som kankse inte i första hand sitter rätt på just min kropp men är de som är inne just nu och de som gäller för att visa att man är någon.
Och de är ju precis som du säger "bara förpackningsmaterial", det jag ville lyfta upp var till vilken grad de tillåts påverka vår illusion om personen de sitter på, eller kroppen i det här fallet.
Om vi går om kring och tror att alla andra (som har trendiga kläder och därmed är lyckade) har släta, vältränade, fläckfria, hårlösa kroppar, hur känner vi oss då?
Jag kom att tänka på en sak när jag gick till jobbet i morse. I alla skyltfönster ser alla dockor likadana ut. Även om det, nuförtiden, finns dockor med lite mer hull på kroppen så är alla "mulliga" dockor stöpta i samma form. Det finns ingen docka med bred rumpa och små bröst, det finns ingen docka med ärr och levefläckar osv osv osv.
SvaraRaderaÄr det så vi försöker se ut, är det vårt mål, att se ut som skyltdockor för att då vet vi att kläderna sitter bra??