Plastiga ideal

Agneta Lagercrantz har skrivit en bra artikel i SvD om hur mycket och vad som går att göra i efterhand med en bild.
Artikeln tar även upp aspekten med de ideal tekniken skapar, eller, det är ju knappast tekniken i sig som skapar idealen utan snarare sättet den används på. Det efterlyses en "föräldrarevolution" som skall stoppa de retuscherade bilderna, jag är dock lite tveksam till att de kommer att kunna piska upp nån vidare revolutionär stämning. Sen tror jag heller inte att en hoper upprörda föräldrar kan stoppa de stora modeaktörerna från att visa upp ouppnåeliga ideal. Att skolfotoföretaget lyssnade på föräldrarna i fråga om den erbjudna retuscheringen av skolfoton är ju bara en effekt av att det är föräldrarna som håller i pengarna. Nu skall vi ju heller inte påstå att de faktiskt lyssnade, de utför fortfarande retuscheringar på förfrågan och tack vare den mediala stormen (vindpusten) slipper de nu slösa pengar på marknadsföring av (o)tjänsten.
Artikeln tar också upp en förflackning av fotografens yrkesskicklighet, det blir mer "Det där fixar jag sen." istället för att verkligen kunna sätta ljuset riktigt eller ge bra instruktioner till sin modell. Men det är väl en fråga om utveckling, allt förändras.
Återstår väl att ta sig tid med sina barn och ge dem en vettig uppfattining om kroppar och ideal, samt att visa dem hur det går till när man skall sälja mode/varumärken/artister. Det gäller att få kundgruppen att känna sig otillräcklig.
Kom ihåg att en lycklig människa är en dålig konsument!