Vad tänker du göra åt det?

När man berättar om naturismens filosofi och tanken om den ickeperfekta kroppens perfektion brukar folk hålla med om att det låter sunt. De flesta instämmer i att skam inför den nakna kroppen är ett inlärt beteende och när man pratar om hur barn bör lära sig hur den mänskliga kroppen ser ut av medmänniskor och inte från reklamen är det få som opponerar sig.
Men få är villiga att prova på, att ta steget. Det hela handlar ju om att kliva ner på samma nivå som alla andra, genom att plocka bort de sociala hierarkimarkörer som kläder utgör tar vi det första steget. När vi verkligen klär av oss allt går vi tillbaka till den naturliga formen som alla andra djur befinner sig i för jämnan. Vi säger "Jag accepterar att du är ett djur, precis som jag. Tack för att du accepterar att jag också är ett djur innerst inne."
Det är en djupt harmoniserande handling att klä av sig allt inför andra, en fascinerade aspekt av det hela är att vi behöver inte interagera med andra, det räcker att bara finnas i närheten för att denna känsla skall infinna sig.
Känslan av att kunna ligga och läsa en bok, helt oskyddad och så accepterad att ingen ens bryr sig.
Ni som tycker att det jag skrivit om i denna blog stämmer och verkar vettigt, hur tänker ni agera på det? Kommer tankesättet att förändra ert beteende eller kommer ni att kränga på er badkläderna igen i sommar? Kommer ni att insistera på separata bastuomgångar i det blandade sällskapet? Kommer ni fortfarande att skratta åt rumpan-bar-humor?
Kommentarsfältet står öppet!