Innehållsdeklaration

Tanken, i den mån den finns, är att skriva av mig om kroppsfixering, nakenhet, självkänsla, perfektionism, reklam- och mediainflytande, jämställdhet, sexualisering och annat jag tycker om att skriva om.
Det dyker även upp diverse länkar till saker jag snubblar över.
Är tyvärr inte så frekvent uppdaterad längre, dock enstaka inlägg och scheman för hyrda bad i Uppsala.

onsdag 2 februari 2011

Stjärnhimmel

Så har det hänt igen, vi har bastat. Ett blandat sällskap som i olika grad känner varandra sen tidigare. Varje gång det händer så slås jag av tanken att det blir en väldigt avslappnad och accepterande stämning. Är det den gemensamma frånvaron av kläder som gör det eller är det personer av en viss typ som vågar bryta tabut mot att vara naken inför andra? Eller så är det bara så att jag har väldigt trevliga vänner.
När mörkret hade lagt sig runt bastun och över isen så återupptäckte jag en känsla jag upplevt tidigare. Den att stå helt naken och titta upp i en svart stjärnhimmel. Jag brukar göra det när tillfälle ges, ofta ute vid sommarstugan där jag brukar gå ut på altanen efter att jag duschat. Där blir jag stående och lyssnar på tystnaden samtidigt som jag ser hela himlavalvet ovanför mig. Den här gången dryftade jag det hela med mitt sällskap och vi var nog överens om att det är en väldigt speciell känsla att stå naken inför naturen på det sättet. Känslan av att det finns inget mellan mig och hela universum. Här kanske jag skall tillägga att jag varken går igång på kristaller, valsång, aurahealing eller dylikt, tvärtom. Här är det en känsla jag pratar om, inte nån kosmisk energi som får flöda ostört tack vare avsaknad av textilier. Det är lilla, lilla jag som organism, som är synlig för hela stora universum. Det är också känslan av att det är så här vi är utvecklade, det är den här himlen som tittat ner på alla våra föregångare som nakna vandrat på savannen när vi formades till det vi är idag.
För mig finns det även en annan känsla som kanske är samma. Det är den som uppstår när man står och pratar med någon och efter att tag, eller långt efteråt inser att båda var helt nakna. Det skapar ett väldigt speciellt band tycker jag, särskilt om mötet sker över könsgränserna. Där är vi så präglade att känna lust, skam eller både-och så när mötet inträffar och ingen av känslorna infinner sig inser man hur mycket mer människa än kön vi alla är. Efter att jag delat denna känsla med någon så känner jag att vi står varann lite närmare, som vänner. Sexuell attraktion hänger inte på hurvida vi ser den andra personen naken, utan sker på ett helt annat plan.
Det är iallafall vad jag tror. Eller så tänker jag bara lite för mycket på de här sakerna.

2 kommentarer:

  1. Friluftsnaturisten11 mars 2011 kl. 11:45

    Det är en härlig känsla att stiga ut från bastun, rakt ut i kylan. Speciellt en stjärnklar vinterkväll när det är -23. Avsvalkningen går snabbt, men har man bara nåt på fötterna så kan man stå en stund och filosofera eller snacka med vännerna som är med. Det blir en verkligen direkt fysisk upplevelse av den kalla årstidens natur.

    SvaraRadera
  2. ...och att det går så pass bra trots kylan. Nu hoppas vi att det dröjer innan vi får chansen att uppleva den igen ;)

    SvaraRadera