En bloggpost som bland annat tar upp vad naturister har för övriga uppfattningar i livet och vad som fick dem att prova på social nakenhet.
En sak som nämns i början är att de flesta öppnar inte upp för naturism förrän i 30-40-års åldern, beroende på att man inte förrän då har blivit trött på att hela tiden dölja vem ma egentligen är. På jobbet har man en roll, hemma kanske man är förälder och partner. Lite konstigt tycker jag det känns att man inte skulle kunna vara sig själv fullt ut i dessa miljöer, iallafall hemma. Kanske syftar de på att i alla rollerna har man ett underliggande prestationskrav och gör saker, delvis, för andra. Nåja, en utvikning.
Det jag ville säga var att detta kan ju vara en anledning till att vi inte ser de yngre hos oss. Det tar ett tag att hitta vem man är och vara nöjd med det. Men samtidigt tycker jag att det är så skönt att strippa av sig allt och bara vara jag så om inte annat så gör det ju att jag orkar med de andra rollerna i livet. Det är så skönt att klä av sig allt, rent fysiskt och sen prata och umgås med människor jag inte egentligen vet så mycket om. Jag har inte hört så många nämna var de jobbar nånstans till exempel.
Det är en så skön avslappning.
Innehållsdeklaration
Tanken, i den mån den finns, är att skriva av mig om kroppsfixering, nakenhet, självkänsla, perfektionism, reklam- och mediainflytande, jämställdhet, sexualisering och annat jag tycker om att skriva om.
Det dyker även upp diverse länkar till saker jag snubblar över.
Det dyker även upp diverse länkar till saker jag snubblar över.
Är tyvärr inte så frekvent uppdaterad längre, dock enstaka inlägg och scheman för hyrda bad i Uppsala.
tisdag 22 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det ligger mycket i vad som sägs.
SvaraRaderaMånga är mer och mindre osäkra på sig själva i ungdomen. Sedan växer succesivt osäkerheten bort för de flesta.
Men människor är olika och det gäller inte alla. Osäkerheten tar sig också olika uttryck.
För min egen del hade jag tillräcklig självkänsla vid 30 års ålder för att kunna trivas med att visa min nakna kropp. D v s bli naturist. Däremot tog det nog 10 år till innan jag kände mig säker nog att vara lika öppen med mina tankar och känslor. För många andra tror jag det kan vara tvärtom; att den nakna kroppen känns mest utlämnande av allt.
Ja, en del har helt klart svårare för att visa sin kropp än att vika ut sitt liv för vem somhelst.
SvaraRaderaSamtidigt känner jag att det är lättare att även öppna sig för andra som har valt att ta av sig ytan av kläder. Det blir en direkt visuell ärlighet som smittar av sig på samtalet.