Att våga och lyckas

Jag lyssnar för tillfället på boken "Gode gud ge mig tålamod, men låt det gå fort" Skriven och inläst av stand-up-komikern Lasse Eriksson. Där tar han upp den egentligen inte så revolutionerande tanken att om vi vågar oss på nånting skrämmande och det går bra så stärker det våran självkänsla. Jag vet inte om det är det norrländska lugnet eller om det är hans väl valda ord som gör att det känns så sant.
Nu är ju naturism och nakenbad ett ypperligt tillfälle att prova på det. Det är lite "förbjudet" och därmed upplevs det som lite farligt emedan det i själva verket är helt ofarligt.
Som jag nyligen läste i ett reportage från en Spencer Tunick-installation där en journalist beskriver sina farhågor och utkomsten av det hela såhär:

That was the theory. The practice was altogether more weird, worrying and, yes, I guess slightly wonderful.

Det som är det jobbigaste är ju ens föreställning om hur det skall vara men som en annan australiensisk journalist skriver så är vi ju väldigt olika men ändå lika.

Ever wondered what people in the street might look like naked? Today was your chance to find out.

The answer, as I discovered very early this morning, was: remarkably varied, and yet ultimately the same.

Den journalisten avslutar också med det nästan obligatoriska uttrycket av förvånad besvikelse när det är dags att klä sig igen.

As I dressed, I was relieved to be warm again at last but also a little disappointed that it was over so soon.

Jag tycker alla som känner sig det minsta nyfikna på social nakenhet skall ta chansen när den kommer. Åk till ett nakenbad i sommar! Börja i ensamhet vid en avskild strand och känn efter hur det känns att ligga i solen helt utan kläder, prova sen att doppa dig i vattnet utan stramande badkläder. När du sen lägger dig att torka utan blöta kläder som det fastnar sand i så tror jag du är såld. Naken är bäst!