Avslappning

Nu har jag och sonen vinkat av helgens gäster vid bussen, lunchen är avklarad och barnen (och mamma?) sover. Jag ligger åter i solstolen iklädd endast hatt och det jag föddes i.
Trots, eller tack vare, att gästerna var två kvinnor så kände jag mig så avslappnad att jag faktiskt vågade näcka i solen i går med. Det beror nog till stor del på att de åtminstonde sporadiskt läser den här bloggen och att samtalet redan hade avhandlat en del av det jag brukar ta upp här och vi har liknande syn på saker och ting. De var dock lite för frussna av sig för att ens byta om till bikini. Erkännas skall att det kändes lite nervöst först att släppa på sarongen bland påklädda men samtidigt var stämningen den rätta, avslappnade så jag vågade, det var skönt.
Vi fortsatte prata om nakenhet och i vilka situationer som vi vågar näcka. Bland annat bastusituationen när man försöker att, oftast, utan ord hitta rätt nivå på klädsel utan att varken pressa eller trampa nån på tårna. Hur gör ni när ni bastar med ett blandat sällskap första gången?
Vi pratade även om hur olika fysiska tillkortakommanden kan förhindra oss från att visa oss för andra. Då genom rädslan att de skall diskutera dessa bakom ens rygg. Jag tycker det är sorgligt att media- och reklamvärlden skall få skrämma oss till att stänga in våra kroppar, som egentligen är underverk. Men jag kan mycket väl sätta mig in i resonemanget, som före detta lätt överviktig vet jag precis hur det känns. Det är bara så tragiskt när vi kuvats till den grad att vi böjer oss för budskapet, skäms och gömmer våra kroppar i rädsla för vad nån annan eventuellt skall tycka om våran yta. Varför skall nån annan få bestämma hur och när jag får känna mig bekväm naken?
Jag vet att det är en utopi men utopier är till för att drömma om och jag drömmer om en värld där vi kan lita på våra medmänniskor så mycket att vi vågar visa våra naturliga kroppar för vem som helst utan att behöva fundera på vad de kommer att tänka om oss.