Hur kommer man ut ur naturistgarderoben då?

Som jag skrivit tidigare har jag insett att jag instämmer med mycket av det som kallas "naturisfilosofien". Jag har inte provat att naturista här sverige annat än med kompisar i samband med bastu eller dylikt, då det känts naturligt och som en följd av situationen. Utomlands har jag provat att besöka offentliga ställen med naturister och verkligen gillat det.
Jag känner att det börjar närma sig att komma ut ur naturistgarderoben här hemma också. Det finns en badförening i min hemstad som med jämna mellanrum anordnar nakenbad i en simhall. Där jag arbetar finns också den möjligheten. Egentligen inte nåt att fundera över, bara att gå dit och se hur det känns. Bara det att jag skulle gärna vilja ha sällskap, helst att vi skulle vara en hel grupp, men hur frågar man sina kompisar det? Till sommaren kommer jag förmodligen att åka till nån av de naken-badstränder som finns i närheten, det känns iallafall lättare att fråga om det.
Vad är jag rädd för då? Ja, jag känner mig ibland osäker när jag är ensam i nya situationer, därför vill jag gärna ha sällskap. Men vari ligger svårigheten att fråga folk om de vill följa med? Jag är väl rädd för deras rektioner; fördömande, fördomar och att de skall stämpla mig som konstig och avvikande. Många har ju fördomar om nakenhet, att det automatiskt handlar om sex. Och det är väl det jag är rädd för, att jag skall stoppas in i nåt snuskgubbefack.
Jaja, är det nån som tror att de vet vem jag är och känner sig sugen på att prova lite nakenbad så hör av er, om inte annat så iallafall till sommaren.

Hittade en videosnutt med en tjej som förklarar lite av det jag svamlat, om mycket bra. Helt jobbsäker.