Varför känner jag mig så avslappnad och ändå energifull när jag får vara naken? Jag som vuxit upp med komplex över min kropp. Varför kommer jag ihåg den period när jag började våga visa mig naken i blandade sällskap som den period då jag växte som person?
Det kanske jag skall ta och fundera på till nästa post. Nån som har nåt bra svar under tiden?
Innehållsdeklaration
Tanken, i den mån den finns, är att skriva av mig om kroppsfixering, nakenhet, självkänsla, perfektionism, reklam- och mediainflytande, jämställdhet, sexualisering och annat jag tycker om att skriva om.
Det dyker även upp diverse länkar till saker jag snubblar över.
Det dyker även upp diverse länkar till saker jag snubblar över.
Är tyvärr inte så frekvent uppdaterad längre, dock enstaka inlägg och scheman för hyrda bad i Uppsala.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kanske för att du då upptäckte att vi alla är lika värda och att det faktiskt finns människor som inte dömer ut en baserat på utseende. Att ingen granskar dig kritiskt för hur du ser ur. Utan kläder ser du ut just som du är skapt. Inget mer, inget mindre. Att ingen kritiskt granskade dig (och inte heller skrattade åt dig) för hur du ser ut utan kläder kanske känns som ett godkännande för att du duger precis som du är. Att du är värdefull.
SvaraRadera