Innehållsdeklaration

Tanken, i den mån den finns, är att skriva av mig om kroppsfixering, nakenhet, självkänsla, perfektionism, reklam- och mediainflytande, jämställdhet, sexualisering och annat jag tycker om att skriva om.
Det dyker även upp diverse länkar till saker jag snubblar över.
Är tyvärr inte så frekvent uppdaterad längre, dock enstaka inlägg och scheman för hyrda bad i Uppsala.

fredag 23 november 2007

Att våga blotta sig

Jag blev inspirerad av kommentaren på förra inlägget.
Frågan är vid vilken ålder barn börjar skämmas för vissa saker, varför och vad vi kan göra åt det.
Jag antar att barn lär sig vad som är pinsamt och skamfyllt via böcker, film och annan media. Ta barnböcker som skall vara roliga, böckerna om Bert/Sune tillexempel. Nu har inte jag lusläst dem men hört såpass mycket att jag är rätt säker på att det vid minst nåt tillfälle presentas en story där någon hamnar i en situation utan kläder och den roliga poängen är att det är väldigt skamfyllt för den personen.
Nu känner jag mig PK och humorlös så jag själv mår lite illa men är det verkligen roligt? Ska vi lära våra barn så tidigt som möjligt att nakenhet är nåt skamfyllt, lite fult och att vi skall känna olust inför att klä av oss?
Jag hoppas mina farhågor är överdirvna men jag är rätt övertygad om att vi är väldigt formbara som barn, lär man sig tidigt att skratta åt eller skämmas över nånting kan det vara svårt att ändra på det senare.
Hur ser vi på att visa slapstick-humor eller tecknad film där humorn ligger i andras smärta? Själv har jag svårt för slapstick.
Andras barn kan man inte göra så mycket åt, jag antar att man oftast har fullt nog med sina egna.
Jag tror att man får sikta på att visa sina barn att det finns alternativ till den fördömande attityden. Visa att man (oftast) tjänar på att öppna upp sig lite för andra, våga lita på sina medmänniskor. Nu säger inte jag att man skall berätta alla sina hemligheter eller mest personliga tankar för kreti och pleti, de är förmodligen inte intresserade. Men man kan kanske ta ner garden lite. Om du visar din svaghet visar jag min.
...och jag skriver ju den här bloggen lite för att göra reklam för den avsexualiserade, nakna kroppen så jag måste ju lägga till att jag tror att ett bra sätt att blotta sig på är att våga klä av sig tillsammans med andra. Just eftersom det är så konventionsbrytande, det blir nåt man delar och gör lite utanför de vanliga reglerna. På det sättet kan det bli lättare att våga visa sina andra sidor, man har ju ändå brutit ett sånt tabu tillsammans.
Det här sista låter lite mer högtravande än vad jag kanske menar, men jag hoppas ni förstår min andemening.
Vad tycker ni är svårast? Visa sig naken för någon annan eller att öppna sig mentalt? Vad skulle ni välja? Och vad är era egna erfarenheter?

3 kommentarer:

  1. Johanna Sjödin16 december 2007 23:42

    Hej,

    är det du som kommit på denna rad "Om det hade varit meningen att vi skulle kunna vara nakna utan att skämmas så hade vi fötts utan kläder"?

    Tänkte citera detta, därför som jag undrar :-) Tyckte det var så bra..

    SvaraRadera
  2. Hej Johanna!
    Jag tror inte jag har sett den nån annanstans, men det är ju rätt vanligt med den formuleringen. Typ; "Om det hade varit meningen att vi skulle flyga hade vi fötts med vingar" osv...
    Med andra ord, citera på du!
    Alltid intressant att läsa det du skriver.

    SvaraRadera
  3. Roligt att du uppskattar det jag skriver!

    Tack för en bra blogg.

    SvaraRadera