Och kanske i att lära sig hur mycket som ligger bakom de naturliga vackra bilderna vi matas med.
The Body Confidential verkar efter en snabb koll vara ett helt vanligt livsstilsmagasin på nätet riktat till kvinnor runt 30.
De har skrivit en till reportage förklädd reklamtext för ett företag som erbjuder luxuös fotografering i modereportagestil med hjälp av sminkös, proffsfotograf och efterbehandling (PhotoShop). Tanken är att kvinnor skall köpa deras tjänster, låta sig bli uppsminkade, bortskämda och sedan peppade till att ta av sig alla kläder och posera på modellvis för att sedan köpa bilder att förmodligen visa sina partners.
Det låter vid en första anblick väldigt kommersiellt och cyniskt, att lura stackars tjejer på deras pengar för att ytterligare objektifiera dem både inför sin partner och sig själva. Dock är det lite dubbelt känner jag när jag läser texten, de som går dit får ju faktiskt en inblick i hur mycket smink det krävs, hur onaturliga och konstlade poserna är, vilken mängd ljus och foton det krävs för att få fram tillräckligt bra material som sedan kan PhotoShoppas till perfektion. När de sedan får se de färdiga bilderna kan de se att skillnaden mellan de själva och modellerna på omslagen kanske inte är oändlig. Det blir på samma villkor, nästan, för sedan skall man komma ihåg att modellerna har som heltidsjobb att underhålla sina utseenden.
Så även om jag inte tycker det är 100% bra så ligger det nåt bra i det, och det kan ju faktiskt bara vara "en kul grej" också.
Jag tror att de som varit där och blivit nöjda med vad de får se på bilderna (vilket förmodligen är de flesta då det är företagets affärsidé) får en bättre inställning till sin kropp och sitt utseende. Och börjar man acceptera sin kropp och kanske tillomed tycka om den så tar man även hand om den bättre och så är den goda spiralen igång.
Innehållsdeklaration
Tanken, i den mån den finns, är att skriva av mig om kroppsfixering, nakenhet, självkänsla, perfektionism, reklam- och mediainflytande, jämställdhet, sexualisering och annat jag tycker om att skriva om.
Det dyker även upp diverse länkar till saker jag snubblar över.
Det dyker även upp diverse länkar till saker jag snubblar över.
Är tyvärr inte så frekvent uppdaterad längre, dock enstaka inlägg och scheman för hyrda bad i Uppsala.
fredag 13 november 2009
torsdag 12 november 2009
Örongodis
Naturist Living Show är en podcast som produceras av Stéphane Deschênes som äger och driver Bare Oaks Family Naturist Park som ligger utanför Toronto i Kanada.
Jag har tänkt flera gånger att jag skall skriva en recension och rekommendation men det har alltid kommit nåt emellan, förmodligen den där tummen som sitter fast nånstans. Nu är det iallfall dags för nu har jag precis lyssnat på avsnitt 13 (tror jag) och det var riktigt bra.
Stéphane har nu börjat en serie om tre program som skall handla om nakenhet och den mänskliga kroppen. Som vanligt är det ett rätt lugnt tempo, kanske lite segt tillomed men det är såpass mycket bra reflektioner att det inte är nåt problem för mig. Jag ser fram emot de övriga avsnitten i denna mini-serie. I det första avsnittet pratar han om Seinfeld och hur de tar upp nakenhet och hur det speglar våran syn på den mänskliga kroppen. En intressant sak han tar upp är frågan om Seinfeld skrattar med eller åt oss.
Sen dissikerar han en reality-show som så vitt jag vet inte letat sig hit än och det är Dr 90210 som handlar om en plastikkirurgiklinik i Beverly Hills och hur de åtgärdar konstruerade problem. De påstår sig tydligen vara "Psykologer med knivar" vilket jag tycker låter riktigt otäckt. En talande situation i showen verkar vara när en transgender-person skall få sina (kvinnliga) bröst bortopererade som ett steg i sin förändring. Personen hade gått igenom hela hormonbehandlingen och hade manliga drag. Innan operationen filmades han och då var givetvis bröstvårtorna utsuddade, det var ju trots allt kvinnliga bröst fortfarande, under operationen likaså. Efter-bilderna däremot var helt ocensurerade, för då var det ju manliga bröstvårtor, fast samma...
Jag vill rekommendera er att prenumerera på denna podcast, eller om ni hellre vill det så kan ni ladda ner avsnitten var och en för sig och lyssna på. En del avsnitt kanske inte är så jätteintressanta men då är det bara att hoppa till nästa.
Jag har tänkt flera gånger att jag skall skriva en recension och rekommendation men det har alltid kommit nåt emellan, förmodligen den där tummen som sitter fast nånstans. Nu är det iallfall dags för nu har jag precis lyssnat på avsnitt 13 (tror jag) och det var riktigt bra.
Stéphane har nu börjat en serie om tre program som skall handla om nakenhet och den mänskliga kroppen. Som vanligt är det ett rätt lugnt tempo, kanske lite segt tillomed men det är såpass mycket bra reflektioner att det inte är nåt problem för mig. Jag ser fram emot de övriga avsnitten i denna mini-serie. I det första avsnittet pratar han om Seinfeld och hur de tar upp nakenhet och hur det speglar våran syn på den mänskliga kroppen. En intressant sak han tar upp är frågan om Seinfeld skrattar med eller åt oss.
Sen dissikerar han en reality-show som så vitt jag vet inte letat sig hit än och det är Dr 90210 som handlar om en plastikkirurgiklinik i Beverly Hills och hur de åtgärdar konstruerade problem. De påstår sig tydligen vara "Psykologer med knivar" vilket jag tycker låter riktigt otäckt. En talande situation i showen verkar vara när en transgender-person skall få sina (kvinnliga) bröst bortopererade som ett steg i sin förändring. Personen hade gått igenom hela hormonbehandlingen och hade manliga drag. Innan operationen filmades han och då var givetvis bröstvårtorna utsuddade, det var ju trots allt kvinnliga bröst fortfarande, under operationen likaså. Efter-bilderna däremot var helt ocensurerade, för då var det ju manliga bröstvårtor, fast samma...
Jag vill rekommendera er att prenumerera på denna podcast, eller om ni hellre vill det så kan ni ladda ner avsnitten var och en för sig och lyssna på. En del avsnitt kanske inte är så jätteintressanta men då är det bara att hoppa till nästa.
tisdag 10 november 2009
Nakenhet och teater
I söndagens Godmorgon Världen kåserar Sissela Kyle om förhållandet mellan teater och nakenhet.
Nakenhet på scenen kommer i olika former, förutom den nakenhet som syftar till sexuell upphetsning så utnyttjas nakenhet som humoristisk poäng eller som realismförstärkare.
Sissela har dock svårt att bortse från nakenheten och fastnar i att se bara könet och kroppen. Min spontana amatöranalys blir att utan kläder blir det väldigt svårt att spela några roller. Det vore intressant att få utveckla teorin med nån teatermänniska.
Nakenhet på scenen kommer i olika former, förutom den nakenhet som syftar till sexuell upphetsning så utnyttjas nakenhet som humoristisk poäng eller som realismförstärkare.
Sissela har dock svårt att bortse från nakenheten och fastnar i att se bara könet och kroppen. Min spontana amatöranalys blir att utan kläder blir det väldigt svårt att spela några roller. Det vore intressant att få utveckla teorin med nån teatermänniska.
måndag 9 november 2009
Nåt vi skall satsa på nästa år kanske?
Finns det intresse för ett naket idrottsmästerskap?
Jag tror det skulle kunna bli bra publicitet.
Nån mer som tror att det skulle funka?
Jag tror det skulle kunna bli bra publicitet.
Nån mer som tror att det skulle funka?
fredag 6 november 2009
Retucherade barn, igen...
Jag skrev om det förra gången det var på tapeten och känner att jag måste få ta upp det även denna gång. SvD DN.
Varför får man inte se ut som man gör? Utseendet är inte nåt statiskt utan förändras hela tiden, man klipper sig, en del sminkar sig andra har periodvis uppblossande akne. Visst kan jag förstå att en del kanske inte vill ha ett stort ärr över ansiktet på sitt barn om det är det enda foto som finns från den perioden av ett barns liv, men nu är det ju så att de flesta lever i en fotoinflation som vi aldrig skådat tidigare. Tänk när våra barn skall sitta och vada igenom terrabyte med bilder och filmer av varierande kvalitet från sin barndom, kommer de att orka?
Då blir det en ännu tydligare signal till barnen att "Du måste alltid vara perfekt!" om fotoföretaget oombett putsar till utseenden som är helt normala på barn. Oombett är viktigt här, om föräldrarna ansett fotot vara av sådan vikt att de ville städa upp det hade det varit en annan sak. Heder till föräldern som tog strid här.
Varför får man inte se ut som man gör? Utseendet är inte nåt statiskt utan förändras hela tiden, man klipper sig, en del sminkar sig andra har periodvis uppblossande akne. Visst kan jag förstå att en del kanske inte vill ha ett stort ärr över ansiktet på sitt barn om det är det enda foto som finns från den perioden av ett barns liv, men nu är det ju så att de flesta lever i en fotoinflation som vi aldrig skådat tidigare. Tänk när våra barn skall sitta och vada igenom terrabyte med bilder och filmer av varierande kvalitet från sin barndom, kommer de att orka?
Då blir det en ännu tydligare signal till barnen att "Du måste alltid vara perfekt!" om fotoföretaget oombett putsar till utseenden som är helt normala på barn. Oombett är viktigt här, om föräldrarna ansett fotot vara av sådan vikt att de ville städa upp det hade det varit en annan sak. Heder till föräldern som tog strid här.
torsdag 5 november 2009
Nakenfestival!?
Är det Arvikafestivalens nya giv?
Hade jag inte universitetspoäng hade jag sökt, men uppenbarligen var det ett hinder. Märkligt.
Hade jag inte universitetspoäng hade jag sökt, men uppenbarligen var det ett hinder. Märkligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)