Underbar artikel

Jag hittade en skön artikel som gav mig lite gnista igen. De den handlar om för fram uppfattningen jag själv har. Utan kläder tilsammans med andra i en icke-sexuell sättning är det väldigt lätt att känna sig accepterad, avslappnad och nöjd med sig själv.
Läs den!

Jag vet att det har varit en väldig stiltje har den senaste månaden men jag har inte funnit den tid eller ro som behövs för att jag skall kunna samla mina tankar. Dock hoppas jag att ni ser att länkarna ute i högermarginalen uppdateras löpande så fort jag läst nåt intressant nånstans.
Jag hoppas energin återkommer med det återvändande ljuset.
Om en och en halv vecka är det iallafall dags att ladda batterierna på Svettis i Uppsala igen. Hoppas vi ses lördag den 14:e kl 15:30.

Jag har dock hunnit fundera en del över lite saker, bland annat stigmat som naturismen och nudismen dras med. Jag hörde en intervju med den underbara, underbara Nina Persson där hon fick frågan om sitt mest romantiska semesterminne. Som svar berättade hon om sin och Nathans semesterveckor på en isolerad ö i Grekland där de kunde gå utan kläder hela dagarna vid den stuga de hyrt. Hon var dock noga med att understryka att hon inte är naturist/nudist, det var tydligen väldigt viktigt. I och för sig så var de ju ensamma så strikt definitionsmässigt handlade om så kallad "hemmanatirism". Det pekar dock på den negativa attityd som finns mot naturism då hon var tvungen att flera gånger uttrycka sitt avståndstagande.
Vad kan vi göra? Min känsla är att det skulle kunna vända om fler naturister vågade berätta det, man behöver inte vara känd eller stå på barrikaderna men bara vi är öppna mot vår omgivning. På så sätt kommer folk kunna ta in att vi inte är en samling knappgökar.
Berättar du för din omgivning? Familj? På jobbet? Över middagen med vännerna?
Jag har börjat lite smått och hittills inte märkt nåt negativt, snarare tvärtom. En vän har tillomed mellan fyra ögon berättat att det praktiseras hemmanaturism och är lite sugen på att, med guidning, prova på nakenstrand i sommar. Jag ser fram emot det och hoppas det blir av.

På tal om stigma så verkar inte min mejllista för oss nakenbadare i Uppsala dra så mycket folk, inte en enda rättare sagt. Är det för krångligt att sajna upp? Är det oro över vem som kommer att kunna se att man är med?
Det var nära att det kom en medlem i förra veckan men eftersom det inte fanns nån annan än jag på listan ansågs det ointressant. Visst jag kan förstå tanken men det hindrade inte den som köpte den första faxen. Fast det krävs väl att det finns potential i en idé för att folk skall vara först att hoppa på.
Tanken med mejllistan är alltså främst att vi som badar i badstugans regi, på Svettis eller Delfinen, skall kunna kommunicera med varandra mellan baden och kanske planera saker inför badtillfällena. Jag kan bara ge mitt ord på att jag inte har nåt personligt eller kommersiellt intresse av era imejladresser. Jag låter listan finnas kvar så kanske intresset vaknar framåt utesäsongen då vi kan prata om Fjällnora och vad som kan göras där.