Innehållsdeklaration

Tanken, i den mån den finns, är att skriva av mig om kroppsfixering, nakenhet, självkänsla, perfektionism, reklam- och mediainflytande, jämställdhet, sexualisering och annat jag tycker om att skriva om.
Det dyker även upp diverse länkar till saker jag snubblar över.
Är tyvärr inte så frekvent uppdaterad längre, dock enstaka inlägg och scheman för hyrda bad i Uppsala.

torsdag 28 augusti 2008

Hårfina avväganden

Jag fick ett artikeltips, eller var det en önskan, i en kommentar till mitt förra inlägg.
Ja, vad skall man säga? Jag skulle nog dra mig in i det längsta innan jag skickade mitt barn, för jag anser att det är ett barn det handlar om, på en bikinivaxning. Man kan argumentera att det inte är ett permanent ingrepp och det finns kanske fall där det finns en bakomliggande historia som förklar det hela. Det kan ju ligga en svår mobbinghistoria bakom till exempel, i det fallet är det ju tråkigt att det är tjejen som blir tvungen (?) att anpassa sin kropp efter mobbarnas åsikter. Det brukar väl sällan hjälpa heller då mobbare oftast först hittar ett offer och sedan uppfinner en orsak.
Är det ett påfund som skulle grunda sig hos föräldrarna är det ju tragiskt och man hoppas att kliniken planerar nån slags pratstund med tjejen innan.
Om tjejen själv skulle ha kommit fram till det, ungdomlig nyfikenhet, och är såpass självständig att man inte behöver misstänka att det förekommer nån slags påtryckningar är det väl bara att köra, det är ju inte permanent som sagt.
Visst kan jag förstå att det inte skulle vara roligt att vara en av de första tjejerna i klassen att gå runt med polisonger utanför bikinin när normen anbefaller hårfritt, och rakning känns väl inte som nåt bättre alternativ. Dock är ju min utopi att vi skall kunna vara nakna tillsammans utan att det skall sexualiseras och utan bikini finns ingen bikinilinje. I den utopin ingår även den personliga friheten att själv bestämma hur man, till exempel, vill ha sitt könshår friserat.
Jag kan inte säga att kliniken har fel i sin inställning men samtidigt tycker jag att barn kan väl få vara barn ett tag till, vuxna hinner de ju vara resten av livet. Jag tror också att ju yngre än människa är när den får lära sig nåt, desto vanligare är det att det blir en sanning för personen och nånting som "skall vara så". Men detta beror ju på hur personen är uppfostrad; till att bli självständig och ifrågasättande eller till att lyda auktoriteter och normer. Den avvägningen kan vi inte lägga på kliniken utan det ligger på föräldrarna att avgöra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar