Går det inte att stoppa?

Ibland blir jag nedstämd när jag läser om den riktning attityden mot nakenhet går i.
Ett exempel är när den så välkända, och kanske lite mytomspunna, franska toppless-acceptansen nu beskrivs vara på tillbakagång. Det som är mest betryckande är anledningen som de förut så fria fransyskorna (och fransmännen) ger: Det är inte av moraliska skäl som de väljer att ha bikinitop utan för att bara de som anses vara snygga får visa sina bröst. Det är alltså inte du, inte religionen eller moralen som bestämmer när du skall få visa din kropp, utan den mediaorkestrerade utseendefascismen. Pekar inte dina bröstvårtor åt rätt håll, har rätt färg och sitter på bröst av rätt storlek så skall du gömma dem så vi andra slipper se dem.
Behöver jag understryka att detta endast gäller kvinnor? Mäns bröst får se ut precis hur som helst.
Men det finns motstånd, iallafall i england (läs även nej-sidans inlägg, där det tyvärr också framställs som att bara "det vackra folket" har tillstånd att visa sig nakna.
Jag kan ju inte franska men jag antar att det pågår en debatt även i frankrike, kanske nån med kunskap i språket kan informera mig?

Om ni också blev lite knäckta av dessa senaste rön, läs även den lysande artikeln av Liz Langley på alternet. Hon säger precis det jag försöker säga här på bloggen. Bra skrivet.

Detta inlägg skrevs helt trådlöst, sittandes på altanen ute vid stugan. Jag sitter och tittar på svalorna som störtar omkring mellan träden, utan nånting annat på sig än det som de fått av naturen. Av den enla anledningen att det skulle hindra dem och störa deras naturliga rörelser, man blir avundsjuk.
Nu skall jag gå ner och kratta grus på parkeringen så jag antar att jag måste klä på mig åtminstone shorts, för att... ja varför egentligen, inte fan kommer det hjälpa mig kratta.