Innehållsdeklaration

Tanken, i den mån den finns, är att skriva av mig om kroppsfixering, nakenhet, självkänsla, perfektionism, reklam- och mediainflytande, jämställdhet, sexualisering och annat jag tycker om att skriva om.
Det dyker även upp diverse länkar till saker jag snubblar över.
Är tyvärr inte så frekvent uppdaterad längre, dock enstaka inlägg och scheman för hyrda bad i Uppsala.

torsdag 30 oktober 2008

Att våga ta steget

Frågan om hur vi som organiserade naturister skall locka fler medlemmar ,och speciellt generationsfrågan, är ständigt aktuell. Generationsfördelningen är minst sagt skev för tillfället, men det följer väl trenden inom övriga organisationer. Det är inte så intressant för frihetstörstande individualister att organisera sig i en traditionell förening med stadgar, möten och ordförande, speciellt inte när det går så bra att bara starta en mejllista eller facebook-grupp för att dra ihop ett gäng likasinnade och diskutera det man tycker är intressant. Där kan vem som helst slänga ut ett förslag och se om någon hakar på, det kan gälla ett möte, nån aktivitet eller vad som helst. Väldigt demokratiskt och fritt.
Nu behöver ju inte en organisation som våran egen utesluta dessa kontaktytor och vi behöver heller inte vara så strikt organiserade heller. Min uppfattning är att många naturistföreningar inte heller är så hierarkiska och stela som man kanske tror. Jag är själv inte nån van organisationsmänniska just av den anledningen att jag uppfattat klubbar och föreningar som lite stela och tröga. Det kanske bara har varit min uppfattning, jag är iallafall positivt överraskad nu när jag tittat in i föreningslivet lite.
Tittar man på idrotten har de traditionella organisationerna (så vitt jag förstått) sett ett minskat intresse i de gamla organiserade och mogna idrotterna till fördel för nya, friare och mindre stagnerade sporter.
Kan naturismen ha nått den punkt där den organiserade delen känns stelnad och förlegad för dagens ungdomar? Och i så fall, vad gör vi åt det?
Jag tror (av egen erfarenhet, som sagt) att fördomar spelar in och om folk kom och hälsade på oss och pratade lite och umgicks så skulle de se och känna av den attityd som finns. Dock tror jag att det krävs lite mer nyfikenhet än vad gemene man och kvinna kan uppbringa för att våga klä av sig alla kläder och kliva in i en simhall med främlingar. Mitt förslag är att vi har "öppet hus"-tillfällen då vi öppet annonserar att alla är välkomna att komma och träffa oss och se hur vi har det och att det då skulle vara tillåtet att ha badkläder. Som jag skrev i förra posten överlevde vi ganska lätt när det kom påklädda badare och simmade.
Jag fick uppfattningen att en del av oss har svårt att acceptera en blandad miljö "hos oss" när inte vi får bada nakna "hos dem". Eftersom vi anser oss vara de liberala och fria så kanske det är vi som får bjuda till i det här?
Vad säger ni andra? Är jag ute och (naken)seglar? Vad säger ni som är lite nyfikna men inte vågat prova?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar